Om rehabiliteringsmedicin

Är du läkarstudent, AT-läkare eller nybliven legitimerad läkare som inte bestämt dig för vilken specialitet du ska välja? Eller är du ST-/specialistläkare och vill byta specialitet?

Här hittar du kortfattad information samt frågor och svar om Rehabiliteringsmedicin.

Informationen finns även som en PDF-fil som du gärna får ladda ner/trycka ut för att använda som informationsmaterial till alla intresserade. Filen är tänkt att skrivas ut dubbelsidigt på A3 som sedan viks.

 

Vad är Rehabiliteringsmedicin?

 

Kortfattat är Rehabiliteringsmedicin en medicinsk specialitet som riktar fokus mot funktionsnedsättningar orsakade av sjukdomar, störningar och skador av typiskt neurologisk, neuromuskulär och muskuloskeletal karaktär samt behandling mot smärta. Rehabiliteringsmedicin syftar på diagnostisering, behandling, hantering och förebyggande av dessa funktionsnedsättningar och eftersträvar att öka patientens självständighet och delaktighet i det vardagliga livet (arbete, familj, fritid, socialt liv osv).

Vilka patienter behandlas vid en specialistklinik i rehabilitering?

På en rehabiliteringsklinik behandlas huvudsakligen patienter med:

  • hjärnskada efter exempelvis stroke eller skalltrauma
  • ryggmärgsskada efter exempelvis trafik- eller fallolycka
  • långvarig smärta som påverkar kroppsliga, mentala och psykiska funktioner
  • som en separat grupp nämns övriga patientgrupper med bland annat neuromuskulära, neurologiska, ortopediska och kardiovaskulära tillstånd

Inom rehabiliteringsmedicin kämpar läkare tillsammans med sitt team inte för att återställa patientens funktion, om detta inte är möjligt, utan att genom kunskapstillförsel, rätt rådgivning, motiverade samtal, tillämplig träning, hjälpmedelsutprovning, psykosocialt stöd m.m. att förvandla de hindrande faktorerna i patientens liv till positiva tankar, motivation och ökad självständighet med ändamål patientens ökad livskvalitet.

 

Kompetens och specialisttjänstgöring

 

Vad har en specialistläkare inom rehabiliteringsmedicin för kompetens?

En specialist i rehabiliteringsmedicin behöver en unik kombination av djup och bred kunskap. Det behövs fördjupade kunskaper och färdigheter för att utreda och behandla patienter med betydande funktionsnedsättningar samt i att leda, samordna och genomföra kvalificerade rehabiliteringsinsatser utifrån ett bio-psyko-socialt synsätt. Utgångspunkten för såväl utredning som rehabiliteringsåtgärder är helhetstänkande, med analys av funktion, förmåga och delaktighet samt med beaktande av såväl personliga faktorer som omgivningsfaktorer. Den allmänna benämningen rehabilitering står för komplexa, tidsmässigt samordnade insatser av medicinsk, psykologisk, pedagogisk och social art. Syftet är att eliminera, minska eller kompensera för allvarligare nedsättningar i funktion och aktivitetsförmåga orsakade av sjukdomar och skador.

Vad innehåller en specialisttjänstgöring i rehabiliteringsmedicin?

Rehabiliteringsmedicin är en enskild specialitet som tillhör neurospecialiteter tillsammans med neurologi, neurokirurgi och klinisk neurofysiologi. Rehabiliteringsmedicin kräver också god kunskap i internmedicin.

Det krävs fördjupande kunskap inom:

  • rehabilitering (sluten- och öppenvård inklusive placering på högspecialiserad rehabiliteringsklinik)
  • internmedicin
  • neurologi
  • psykiatri
  • långvarig smärta

Det krävs att ST-läkare vid slutet av sin specialistutbildning behärskar rehabilitering av:

  • traumatiska, vaskulära och andra skador
  • sjukdomar inom centrala och perifera nervsystemet med omfattande funktionsnedsättning som följd
  • långvariga smärttillstånd
  • kroniska neurologiska sjukdomar, funktionsnedsättning i rörelseorganen

För att kunna göra det krävs kunskap om:

  • handläggning av invärtesmedicinska komplikationer och tillstånd, som kan uppstå vid rehabilitering
  • förmåga att leda ett team
  • förmåga att motivera teamet och patient till det arbete som rehabilitering kräver för patienten
  • sjukdomars psykologiska konsekvenser hos patient och närstående
  • psykiatriska sjukdomars inverkan på rehabiliteringen
  • vuxenhabilitering

 

Varför ska jag välja Rehabiliteringsmedicin?

 

Som rehabiliteringsmedicinare får du nytta av stora delar av den kompetens du fått under läkarutbildningen. En ingående förståelse för människans fysiologi krävs för att kunna förstå hur patienten påverkas av olika funktionsnedsättningar och hur dessa behöver behandlas. Du får möjlighet att praktisera ett holistiskt medicinskt tänkande, något som många specialiteter har tappat över tiden. Förutom att ta det medicinska ansvaret behöver du kunna leda ett team och tillsammans med dem bedöma när patienten är mottaglig för en viss behandling såväl medicinskt samt kognitivt. Teamets sammansättning kan se olika ut men kan bland annat bestå av sjukgymnast, arbetsterapeut, sjuksköterska, undersköterska, kurator, psykolog, logoped, psykiatriker.

Inom dagens sjukvård räddar vi allt fler patienters liv. Som specialist inom rehabiliteringsmedicin hjälper du dessa patienter att få ett liv med så hög livskvalitet som möjligt. Du får möjlighet att observera kroppens läkningsförmåga över tid och får ofta följa patienten under en lång tidsperiod och ibland under hela patientens liv. Tillsammans med ditt team kan du genom att upprätta individuella rehabiliteringsplaner hjälpa dina patienter att få svar, kunskap, motivation, lugn och inspiration. På detta sätt möjliggörs effektiv behandling samt kroppslig, mental och psykisk läkning, vilket ger optimala förutsättningar för återgång till arbete, familj och vardagligt liv samt förbättrad livskvalitet.

Rehabiliteringsmedicin som specialitet kan förstås beskrivas på många sätt och med olika perspektiv. Ett framförs av Richard Levi, professor i Rehabiliteringsmedicin när han framhåller fyra grundstenar för att beskriva specialiteten:

  • tillämpad fysiologi – att få alla organfunktioner i kroppen att fungera så bra som möjligt, trots bestående skada och funktionsstörning
  • logistik – att arbeta i team genom att samordna olika vårdgivare, myndigheter, närstående med flera som finns runt patienten
  • helhetstänkande – att inte se patienten som en samling organ utan som en individ, och att man ser att denna individ i sin tur utgör en del av familj, vänkrets och samhälle, att rehabiliteringen inte slutar vid sjukhusdörren
  • den existentiella dimensionen – att stärka patienten i sin strävan att återfå självständighet, mål och mening i sitt liv

 

Inspiration

 

Svensk Förening för Rehabiliteringsmedicin